som mamma tror jag alla mer eller mindre har dåligt samvete.
ska jag vara ärlig trodde inte jag att det skulle innebära riktigt så mycket dåligt samvete.
kanske är det jag som är över känslig.
jag har dåligt samvete varje dag, små eller stora saker spelar nog ingen roll.
varför har jag det? ja, jag tror det är för jag älskar Agnes så mycket.( det är framför allt henne jag syftar på.hon är stor nog att förstå och känna)
dåligt samvete att jag inte tog henne till lekparken, att jag inte målade med henne eller att inte han säga att jag älskar henne på morgonen innan hon gick till dagis.
ikväll var en dåligt-samvetes- kväll.
hon åt kvällsmat framför barnkanalen. efter ett tag sa jag att det var 15 min tills jag stänger av och vi ska gå och lägga oss.
vi borstade tänderna i soffan.
noel hade lite svårt att komma till ro och var ganska ledsen så jag fick gå med honom och då var han ganska lugn.
sen när vi kommer till att hon ska krypa ner i sängen börjar mitt tålamod med henne och med Noel ta slut. klart att det då går ut över Agnes. vi läser, hon gör allt annat än ligger still i sängen.
hon pratar när jag läser och ställer sig upp.
efter ett tag sätter jag på en cd- mamma mu.
jag går ut med Noel och försöker få honom lugn...
hon kommer ut och då ryter jag till:
GÅ och lägg dig, jag kommer SEN!!
sätter mig för att ge Noel mat och det blir tyst på Agnes rum. noel äter bra så jag tänker att nu kan jag sätta mig hos Agnes och amma.då behöver hon inte vara själv och jag håller mitt löfte om att jag kommer SEN.
när jag komme in dit har hon redan somnat.'
luften går ur mig... hon somnade själv och det sista hon fick höra var min arga stämma...
jag tog hennes hand och pussade på den.
jag vet att hon imorgon inte kommer ha detta emot mig men jag fick SÅ dåligt samvete!!!
ja ja , det är väl bara att inse att hon mår inte bättre av det och jag mår inte bättre av att tänka på det heller :)
godnatt!!
en lite mer rättvis bild av hur håret blev.
