Då är det äntligen över! Denna ilska över att vi blev gravida, nedstämdheten, olusten, väntan, rädslan, allas tjat om när pyret ska komma...Nu är han här, vår andra prins.
Så vacker, mjuk och len.
Igår var mitt sista besök hos BM.
Då hade jag enligt ultraljudet gått 7 dagar över tiden.
Hon lämnade då över mig till KK och om inget hänt innan sön, 1:a advent så var jag tvungen att ringa in för att få ultraljud,ctg och bli igångsatt.
Det var första gången jag kände en gnutta modlöshet över att det dröjde.
Vi passade på att få upp resten av pyntet.
Det blev mysigt. Om pyret ändå skulle vänta så kom han ju hem till mys iallafall.
När jag gick och la mig igår så bestämde jag mig för att inatt ska d ske. Inte för att jag tror att jag kan styra över d men mentalt var jag där.
Kl 01 vaknade jag av att jag mådde lite illa och att d tryckte lite konstigt för att "inte vara något".
Värkarna var igång.
Allt var under kontroll fram till 04:30. Då väckte jag Andreas och kände att nu måste jag få något.
Fram tills dess hade jag legat i sängen och spelat UNO.
Jag bad en bön till Gud att få vara öppen 6 cm iallafall.
Väl inne så var det lugnt och stilla.
Barnmorskorna- undersköterskorna hade inte jätte lätt att sätta ctg. Det för att jag inte klarade av att ligga i sängen utan stod lutad mot den.
När barnmorskan kom in så visade det sig att jag var redo att krysta.
Ännu en gång fullt öppen och inte hanns det med bedövning denna gången heller.
Från det att vi kom in tog det 50 min sen såg vi vårt mirakel- prins Levi!!
Tårarna rann på både mig och Andreas.
Jag tackade Gud och barnmorskan för all hjälp :)
Det var äntligen över, över!!
Dessa värkar jag varit så rädd för. Nu var jag klar!
Och det bästa av allt - jag är klar för alltid!!!
Familjen har nu blivit 5.
Noel var direkt där och klappade och pussade så fint.
Agnes ögon lyste av stolthet.
Hon lämnade mig & Levi med tårar. Hon längtade redan efter oss!
Imorgon är vi tillsammans igen, hela familjen!
Love living :: live loving