så från hjärtat tacksam

här är vår andra helt fantastiska älskling!
att man kan ÄLSKA någon som man inte "sett", luktat , hållt eller pussat på är helt otroligt.

idag var vi på första ultraljudet.
det var mer nervöst denna gången än med Agnes. då var allt första spännande gången och jag tänkte kanske inte så mycket.skräcken över att det skulle vara tvillingar var nog lika stor men nu denna gången var jag mer medveten om att saker och ting kan gå fel.

när vi steg in på KK så mötes jag av en helt ny jätte fräsch byggnad. det är verkligen stor skillnad sen sist. men snabbt kom ångesten över att detta snart kommer innebära en stor smärta. trodde inte att det skulle komma så snabbt och starkt som det gjorde. jag hade en jätte bra förlossning med Agnes och önskar gärna en likadan men nu vet man oxå vad det kommer innebära i smärta.

väl inne i rummet var det bara att ligga ner och få den kalla smörjan på magen.
direkt såg jag att det bara var en och då slappnade jag av en bit :)
Att sen få höra hur "ultraljudskvinnan" hela tiden säger att det ser så perfekt ut, kan inte bli bättre gör att jag känner en tår av tacksamhet rinna på kinden.
TACK JESUS!!

hon säger oxå att det är den mest livliga lilla varelse hon sett på väldigt länge.
berättar att jag då har känt sparkar sedan vecka 15.
inte konstigt säger hon och mäter just då lårbenet...
ja, då är du längre än du trodde.
jag flyttar fram dig en vecka , så på tordag är du i vecka 20! 17 mars blir det nya datumet...
va??!! hur går detta ihop??
jag har nu gått halva tiden, det är halvlek!!
Det var åt helt rätt håll hon flyttade mig iallafall :)

när vi kom till dagis för att hämta hem Agnes lite tidigare idag visade vi upp korten.
hennes lilla ljuva stämma sa bara:
- åh, så söt!

väl hemma så rullade allt på som vanligt. Agnes låg på golvet och ropade på mig:
-mamma, jag behöver kärlek!!
då kommer jag snabbt springande och fyller på med den kärlek som hon för stunden behövde.
18:50 sover hon efter att vi läst 2 böcker och bett till Gud för de personer hon sa.
det var bla Linda, fröken som var förskyld och hur hon ville att Amela och Michael skulle komma tillbaka och jobba på dagis.
även de små har en längtan i hjärtat.
nu är det min egen stund, ska ta och titta på vår nya underbara medlem och bara njuta!

kram