rädd till tårar

klart jag har känt det förut, att det hugger i bröstet. det har väl alla . när man andas djupt så gör det så ont.
men igår var det utöver det vanliga.
det högg så ont och varje gånga det högg så gick det som strålar ut i vänster axel.
hur jag än satt, eller försökte ligga så fortsatte det.
Andreas trodde att värkarna hade börjat... det är inte i magen det gör ont i, bröstet var det enda jag fick fram lågmält.
när han hjälpt mig upp i sittande ställning kom en stor våg av illamående samtidigt som det smärtade både i bröstet och i axeln...

jag försökte att andas lugnt, reste mig för att gå till toaletten om jag skulle spy... helt plötsligt kände jag tårarna rinna och jag blev så rädd.
hade aldrig förr känt liknande.
tror inte att det var något att vara rädd för egentligen men det var kraftigare än någonsin och att det gick smärtsamma strålar ut i axeln och illamående har jag aldrig upplevt innan.
har säkert med att göra att jag nu typ är trött hela tiden



ikväll hände det som jag har velat länge.
läste bok för Agnes. var sena tvungen att plocka in alla kylvaror i kylskåpet och lovade att komma tillbaka.
då ropar hon:
- du behöver inte komma, jag vill inte det.
-ok, då får du släcka lampan och försöka sova.
- jag har redan släkt... sen var det tyst!
fatta, tänka om varje kväll kan vara sådan :)

nu har jag tagit min kvällsmat- en apelsin. får inte i mer nu. märker att det tar stopp fort.

Just d ;) hörde idag när Agnes vaknade att hon bökade runt lite. Sen kom hon nyvaken men glad in till mig.
- kom mamma få du se.
När jag kommer in till hennes rum då har hon bäddat sängen, dragit upp persienen och gjort fint. Stoltheten bara strålar!
Jag berömmer henne så mycket och vi gör en high 5.
Morgonen börjar bra!
Godnatt