väl inne på plats så var det mycket spännande. det är nog jag som är mest grankräsen... den får inte vara för kort, inte för lång,inte för smal, inte för bred, inte för gles och inte för tät...
tät och fin. nu så här 2 dagar efter är det fortfarande barr kvar :)
jag sökte gogglade noga på hur man skulle sköta en gran.
det var Ernst som gav de bästa tipsen!!
vi vattnade granen, eller vårt husdjur som vi sa varannan timme måndag och tisdag. de dricker ju mest de första dagarna.
varför vi kallar den husdjuret var för att visa agnes att det är väldigt mycket jobb med att ha ett husdjur. hon har inte brytt sig om att "mata" det en enda gång! nu hoppas vi att det äntligen är slut på det tjatet!!
agnes började själv att klä den lite. grymt öga för placeringen!
Julgranens historia
Långt innan man satte in julgranen i stugan ställdes på många håll höga kvistade granar med endast en granruska i toppen på var sida om ytterdörren eller framför gården. Det var ett tecken på att julefriden hade inträtt men det var också ett skydd mot farliga makter. Den första kända klädda granen är från 1741 och fanns på herrgården Stora Sundby i Södermanland. I slutet av 1800-talet blir julgranen mer allmänt förekommande i de svenska hemmen.
I de trånga stugorna placerades granen på en pall, på bordet eller hängdes i taket. Detta var speciellt vanligt i julgranens hemland Tyskland.
Enklare granar kläddes med ätliga prydnader som äpplen, russin, nötter och pepparkaksfigurer. Stora marknadskarameller och hemtillverkade girlanger av silkespapper hängdes gärna i de lite större granarna. Hade man råd köpte man glittergirlanger och flaggor, både svenska och utländska. I de fina hemmen ingick granen som en del i inredningen och ansågs visa herrskapets estetiska sinne och dyrbara smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar