Ruskigt kallt

så kom det där räddande smset från min kära vän Heidi. klart vi ville. kl 13 typ befann vi oss i sagolekparken. solen sken men fy så ruskigt kallt det det var. prinsen hade ju ingen overall hemma men han verkade inte frysa så mycket ändå. långkallingar och masa tröjor... han satt ju inte still en sekund så jag tror han höll sig varm. värre var det för oss mammor... 
sen kom det till ett visst läge då vinden avtog lite. då blev det ju nästan skönt med betoning på NÄSTAN.
efter ca en timme ute gav vi upp.

prinsen gör allt som snäckan gör

det var bara att packa ihop allt och bege oss in till biblioteket.
jag älskar när man upptäcker nygamla ställen el saker.

biblioteket har ju alltid stått där men det var typ 1000 år sedan jag var där. men det blir inte sista.
vi hade egentligen med oss eget fika som jag i min tro om att det inte blåste så mycket skulle kunna intas ute. 
glöm min dröm som sagt.

hela gänget intog cafét inne på bibblan.
den där regeln att det ska vara tyst på ett bibliotek måste vara en urgammal regel som fanns förr i tiden,typ när jag var 12 eller så.

allt ska utforskas och testas även om det innebär ömma öron och blåmärken

eller så var det så att den tystnaden som rådde var som bort blåst så fort vi kom in med våra 5 barn...

















 

agnes : isolde och leon väntar på fikat.  Noel lyssnar på sagor av storasyster

jag och heidi var ju tvungna att köpa något i kassan för att vi sedan skulle känna att det var helt ok att smuggla upp våra egna hembakade muffins, mackor, mariekex, banan och saft...

precis,du gissar helt rätt, vi satt med ryggen mot kassan för att skymma 
"smuggelgodset"



 ordningen  var förstörd efter att mina änglar varit där. att ta en bok vid bokstaven S och sedan sätta tillbaka den på X är väl inget konstigt. det låter ju som båda bokstäverna har S i sig...

i nästa rum var det ett ställ med kläder att ta på sig.
det är grymt fiffigt ändå att barnen kan klä ut sig medan någon riktigt pedagogisk bibliotekarie läser en saga samtidigt.

trots att alla ville stanna så kommer ju alltid stunden till den punkten då den tråkiga personen säger :
nähä, då var det dags att åka vidare...
den personen var jag!

nästa äventyr var nämligen simskolan!


måste säga att jag är så imponerad och stolt över snäckan.innan vi åkte iväg till lekplatsen var det tårar över att det var onsdag och simskola.
varför? 
DET ÄR SÅ JOBBIGT ATT KRÅLA OCH DET ÄR SÅ KALLT I VATTNET!!
kallt, absolut!
men varje gång är det med ett leende hon intar utmaningen att vinna över kylan!
snäckan -vattnet =5-0!

må så gott!