Sitter nu i NY och vänta på sista, sista flyget för idag som ska ta oss till Toronto.
18 h flygning på en dag är hyffsat tufft. Allt har gått bra men kunde verkligen slutat i missat flyg, ett senare flyg som resulterat i ett dygn på NY flygplats...
Vad hände då?
När vi landade i London hade vi redan då tiden emot oss. Flyget var försenat och så hade dom bestämt att idag strukturera om så det var lite kaos.
Men vi hade mött upp och frågat om vägen och flygvärden kollade på klockan, räckte oss ett express kort i handen. Och tack Gud för det. Vi fick gå före i köer med denna orangea lapp men väl vid säkerhetskontrollen sa det STOP!
Kön var lång och sen gjorde de självklart stickprover på var 5:e väska... Så gissa vilken väska som blev den 5:e? Precis, min!
Som om vi inte hade skit bråttom.
Vi hade fått info om att de väntar in alla passagerare sen ändrades den infon.
Vi hade ganska långt till vår gate.
Sen var det en del väskor framför mig som skulle kollas.
Mr Tony som kollade väskan var ju trevlig och lyfte verkligen försiktigt upp allt så jag lätt och snabbt kunde plocka ner allt igen. Då hade vi typ 10 min på oss och flyget skulle enligt tid redan lämnat.
Här fortsätter filmen:
Det fanns bara att springa allt vad vi hade. Ta väskan på armen springa i alla rulltrappor. Släng sig på tåget, trycka sig ut, springa igen. Mjölksyran och svetten kom kan jag säga.när vi kommer till vår gate är det helt tomt. Men där står en vacker brud som frågar:
Who are you sir?
Andreas skriker:
A L M L O V!!!
Hon plockar direkt upp luren och säger:
I have Mr Almlov here!
Sen blev den känslan du vet.
Alla satt och väntade på att få lyfta. Vem är det som saknas??
Sen när vi väl gick igenom gången så var blickarna på oss. Men det var bara att bjuda på d för vi var så tacksamma att vi kommit med!!
Precis när vi satt oss till redo sa flygvärdinnan att gaten är nu helt stäng och att vi måste åka. Tyvärr var det 2 som missade denna flight.
Tycker så synd om dom för det kunde verkligen varit vi.
Efter att vi landat i NY flöt allt på som det skulle och sista sträckan till Toronto hade samma känsla som när vi är i Värnamo och vet att om 20 min är vi hos mormor & morfar.
Jag satte mig, började min 3:e film, somnade och vaknade igen när hjulen slog i backe.
Känns inte som jag gjort annat än att flyga, börja en film, somna med headset i öronen och vakna vid maten, somnat igen för att sedan gå av planet till ett annat.
Så det där med att umgås och prata på planet i 9 tim... Vi tar igen det en annan dag.
Kram, vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar