ett mirakel...i v 12

längtan...längtan för alla tror jag är olika.
12 mån är för vissa ingen tid alls, medans för andra , som för oss kan det kännas som en evighet.
de gånger det är dax och det går över 1-3 dagar, föväntan växer, alla tecken på att det är en gravidetet sen spricker förväntan som en såpbubbla..jag har under en lång priod både varit besviken, arg, frågande och har även känt lite tilll hopplöshet.
samtidigt har jag sagt till mig själv att detta är inget jag kan påverka.
bönerna till Gud har varit många, både innehållande tårar och arga ord. samtidigt som detta har jag känt och vetat att Gud har hela min familj, vår längtan och allt detta med timing i sin hand.
jag har flera gånger lagt handen på magen och bett, tackat för liv på insidan och många gånger kommit tilllbaka till bibelordet "...for they who are planted...shall flourish..."visst kanske inte direkt kopplat till en graviditet med jag tror på tillväxt på alla områden :)


att få läsa o att ett liv tar form och att hjärtat börja slå redan i v.7 är ett mirakel.
varje dag tackar vi Gud för "piraten". varför detta smeknamn.
det blir lite kul för Agnes. det enda hon under lång tid har pratat om är just pippi och piraterna...kan ju ev fixa en ögonlapp tills det att barnet är ute :)

vi har hållt det hemligt för agnes ifall något skulle hända. om hon vet= alla vet
men på något sätt idag, fråga mig inte hur.
ev har hon hört det från någon kompis vars föräldrar vet och det har kommit fram eller så är hon så smart att hon sett det på min mage, eller min boll.
trodde inte att hon tänkte på det...
när jag kom till dagis idag så möter jag 2 st fröknar som båda frågar vad det är jag inte berättat...
min tramatiska upplevelse från hissen... jo, det hade de hört typ 20 gånger men oxå att mamma har en bebis i magen...
både jag och andreas blev helt snopna...hur visste hon det.
när jag på vägen hem försökte luska lite så var hon tyst,sa inget om det...
så, nu går det väl inte hålla hemligt längre, förutom att magen skvallrar så är vår prinsessa snabb på att berätta.
vi är så tacksamma till Gud och tror och hoppas det bästa!
______________________________________________________________
efter att vi nu suttit med Agnes och visat hur stor "piraten"är var väl hennes reaktion lite olika.
först frågande: är den där inne nu? nu???
sen när vi pratat så la hon sig på golvet och tjurade:
jag vill inte ha en bebis...
ok, bättre att ta det nu än sen eller??