...med ett leende...

att vakna upp med rimmfross på träden och taken är helt vita är ändå lite mysigt.

jag längtar väl inte riktigt till jul än, är inte där i tanke eller känsla än men det kommer.



efter en bra natt, med 7 timmars sömn ( han är tillbaka i sitt normala läge-whiii) där jag ändå känner mig hyffsat normal så var det dags att gå till kyrkan.

Agnes ville gå till söndagsskolan. ada, agnes sysling var hemma från stockholm och hon var där.
jag gick dit för det är alltid kul att träffa de kompisar som bor kvar.
noel var väl så där intresserad.



efter det var vi och sa hejdå till Ada och hennes lillebror Nore.







väl hemma igen så satte jag och Agnes igång med att baka en äppelkaka. det är som vanligt när man är här att det fikas lite oftare än vad man gör hemma...
efter fikat så kröp jag och noel ner i sängen en stund.han för sitt vanliga eftermiddagspass och jag för att komma lite närmre jorden igen ;)
nu är jag så där eftermiddagsseg...skulle nog kunna ta på mig mysen och bara ha en ren slappekväll med bok osv.

nu är brasan tänd och salladen ska snart fixas.
första dagen lider mot sitt slut och det är med ett leende jag ser tillbaka på dagen.
skönt att vara "hemma hemma".